Allt har sin tid. Om Gud vill och vi får leva sker så småningom ett vaktombyte på posten som SLEF:s ekonomichef. Solveig Nylund börjar nå mogen ålder, varför hon under år 2023 går i pension efter lång och trogen tjänst. Den tillträdande ekonomichefen är förmodligen obekant även för den som annars är väl förtrogen med föreningen. Därför vill vi här presentera SLEF:s blivande ekonomichef Hannu Mäkimattila.
Hannu Mäkimattila är född och uppvuxen i närheten av Loimaa i Egentliga Finland. Föräldrarna var bönder, och under uppväxten var siktet inställt på att Hannu skulle ta över hemmanet. Men alla gånger blir det inte så som vi har tänkt oss. I stället för träda in i rollen som jordbrukare blev det diplomingenjörsstudier på Tekniska högskolan, det som i dag heter Aalto-universitetet. Inriktningen var det då starkt framväxande software business.
– Jag började mitt yrkesliv med att programmera och har sedan haft olika förmans- och chefsuppgifter de senaste trettio åren. Kanske var jag inte då duktig på att programmera så att jag fick åta mig en annan typ av uppgift i stället, berättar Hannu med ett leende.
Just nu fungerar han som VD på ett företag med ett 50-tal anställda. Företaget håller som bäst på att avsluta ett femårigt projekt, och enligt Hannu är tidpunkten att stiga åt sidan lämplig.
– Det passar bra för mig att gå vidare till andra uppgifter. Någon annan får träda till och leda företaget in i nästa fas. Så när jag fick förfrågan om att bli SLEF:s ekonomichef var det inte så svårt att tacka ja.
Evangeliföreningen som andligt hem
Men för att hitta orsaken till att Hannu Mäkimattila överhuvudtaget fick frågan att bli SLEF:s kommande ekonomichef måste vi backa några steg – eller rättare sagt några decennier.
Hannu var under uppväxten med i den lokala församlingens ungdomsverksamhet, och under studietiden var den kristna studentföreningen Ristin kilta betydelsefull. Någon koppling till den evangeliska rörelsen, och än mindre till SLEF, fanns dock inte. Det här ändrade när han träffade sin kommande fru.
– Min fru och hennes familj är engagerade i Sley [SLEF:s finskspråkiga systerförening, reds anm.], så sedan studieåren har jag vuxit in Evangeliföreningen. Sley känns som ett hem för mig.
Redan under studietiden lärde Hannu Mäkimattila känna Sleys nuvarande verksamhetsledare Tom Säilä, och det var via honom som dörren till den kommande arbetsuppgiften i SLEF öppnades.
– SLEF:s verksamhetsledare Albert Häggblom hade frågat om Tom Säilä känner till någon som kunde tänkas vara intresserad av uppgiften som SLEF:s ekonomichef. Tom nämnde mig, och på den vägen är det.
Även om den evangeliska rörelsen alltså är välbekant för den tillträdande ekonomichefen, är det ett faktum att det svenskspråkiga SLEF har varit något av en blind fläck för honom. Men läsandet av 100-årshistoriken Med undran och tacksamhet hjälper till öka kunskapen om Sleys systerförening. Och en längre arbetsperiod i Sverige för ett antal år sedan gör att svenskan inte är något problem, även om Hannu själv menar att det behövs lite uppvärmning innan språket flyter igen.
Erfarenheter från arbetet och livet
Hannu Mäkimattila har alltså verkat inom företagsvärlden i hela sitt yrkesverksamma liv. Vilka lärdomar tar han med sig därifrån?
– Jag har länge haft en roll med mycket ansvar och jag vill göra mitt bästa. Företagsvärlden är många gånger hård, och där finns såväl bra som dåliga sidor. Till det goda hör en kontinuerlig strävan efter att hänga med och bli bättre. Men det kan också bli så att det enda som räknas är nästa kvartalsrapport, och då betyder inte nödvändigtvis den enskilda arbetstagaren särskilt mycket.
På vilket sätt kan erfarenheterna appliceras på en kristen förening?
– Det är alltid bra att sträva vidare och exempelvis fundera på hur vi använder våra resurser. En bekant som jobbar inom kristet arbete tyckte att det var hemskt att börja mäta resultatet av vissa verksamhetsformer, men för mig som kommer från företagsvärlden var det här inte alls främmande.
Utöver de rika erfarenheterna från yrkeslivet har Hannu Mäkimattila också varit med om ögonöppnande saker på det privata planet. Familjen består utöver hustrun Sari, som är läkare, av två barn i tonårsåldern. Det äldsta barnet, en flicka på snart 18 år, har en ovanlig funktionsnedsättning.
– När hon var omkring sex månader gammal märkte vi att allt inte stod rätt till. Det här var ett tufft besked. Nu bor hon i ett gruppboende, där hon trivs riktigt bra.
Landsbygd och sund administration
Som inledningsvis nämndes var barndomsdrömmen att bli bonde. Även om yrkesbanan blev en annan, håller drömmen åtminstone delvis på att gå i uppfyllelse. Hannu medger att ledig tid har varit en bristvara på grund av ett krävande yrkesliv, men för ett år sedan skaffade han sig ett fritidsintresse i och med att han köpte sin mammas barndomshem.
– Landsbygden kallar, säger Hannu som har sitt huvudsakliga boende i Haga i Helsingfors. Under coronapandemin, då det blev vanligare med distansarbete, har jag jobbat en hel del från vårt fritidshus.
Avslutningsvis frågar jag om Hannu har något bibelord som särskilt talar till honom. Han nämner då det som står i Första Korintierbrevet 16:3: När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva.
– De här orden av Paulus påminner oss om att vi också i kristet arbete har anledning att idka en sund och transparent administration, så att ingen behöver misstänka att oegentligheter försiggår.
Det här låter ju mycket lovande med tanke på Hannu Mäkimattilas kommande roll i SLEF. Vi önskar honom glädje och välsignelse i uppgiften!
David Forsblom, SLEF:s mediechef, Vasa
Artikeln är hämtad ur Sändebudet 11/2022.
