”Tron är en levande och djärv förtröstan på Guds nåd”

Martin Luther (1483–1546) har gått till historien som en frimodig troshjälte som vågade utmana den mäktiga romersk-katolska kyrkan och som försvarade sina skrifter inför kejsar Karl V i Worms. Men under sona klosterår var Martin osäker och olycklig i sin tro. Han uppfattade Kristus som en sträng domare och sökte efter en nådig Gud. Det värsta av allt var att han trodde sig vara förutbestämd till helvetet.

Men Gud förbarmade sig över honom. När han studerade Romarbrevet 1:16–17 insåg han att ”Guds rättfärdighet” är något som Kristus har vunnit och som han fick ta emot i tro. Nu öppnades paradisets port för honom och han läste Bibeln med nya ögon – trons ögon. Nu förbyttes ovissheten om frälsningen i visshet och glädje och Luther kom att ägna resten av sitt liv att undervisa och predika om Jesus Kristus som är syndares frälsare.

I den här boken analyserar docent Leif Erikson Luthers viktigaste skrifter och finner att reformatorn fokuserar på Guds objektiva handlande i historien för oss människor i Jesus Kristus. Med den objektiva behöver också bli personligt. För att den enskilda människan skulle få del av Kristus och hans frälsningsverk undervisade Luther mycket var och hur det här sker, nämligen  genom Guds ord, i dopet, nattvarden och bikten där den helige Ande delar ut Guds gåvor.

Luther var en god själavårdare som hade stor nytta av sin egen andliga kamp för visshet. Därför kan boken läsas både som en lärobok i dogmatik och som en bok i god kristen själavård.